Kom med oss.

Tillsammans med medlemmar och engagerade har vi i Normaldemokraterna bestämt oss för att låta partiet vila ett par år. Många känner att intresset för partipolitik inte är så högt just nu, att den tröttma som slår mot samhället efter ett riksdagsval behöver tid att läka ut. Men i god tid inför valet 2018 kommer vi att ta upp vårt arbete igen, för att driva det socialpolitiska arbetet för personer med normbrytande funktion framåt, uppåt. Då möts vi igen!

Under tiden kommer jag, som partiordförande i Normaldemokraterna, men också verksamhetsledare för GIL, fortsätta det arbete vi redan påbörjat på så många plan. Det är en naturlig del av min arbetsdag att verka för ett samhälle för alla oavsett funktion. Även under GIL:s paroll samarbetar vi gränsöverskridande med andra organisationer, det har vi gjort förr. Privatpersoner, företag och föreningar som vill göra saker ihop med oss - hör av er!

På återseende,

Anders Westgerd

Bollen är din.

Normaldemokraterna nådde inget mandat i årets val, men röstresultatet är en fingervisning om att det finns folk som gärna hade sett att politik drevs med ett större funktionsperspektiv, som håller med om att det där med att saker och ting ska fungera och inkludera stadens invånare, borde vara en naturlig del av varje politikers dagliga arbete.

Tack till alla er som valde att rösta på Normaldemokraterna, ni som delade våra inlägg på Facebook, ni som pratade med oss på stan, ni som ideellt hjälpte oss att upplysa politiker, medmänniskor och motmänniskor och alla ni som knyckte våra planscher och tog med dem hem till vardagsrummet, så att samtalen om funktion kan fortsätta där.

Ja, varma tack till er. Nu vill vi att ni hjälper oss att besluta om Normaldemokraternas framtid.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder innehåller 50 artiklar som tillsammans fastslår att personer med funktionshinder har samma rättigheter som andra. Att vi inte är där idag är sorgligt tydligt. För att konventionen ska överensstämma med verkligheten krävs kraftfulla politiska åtgärder, av vilka många fortfarande saknas. Samtidigt visar Socialstyrelsens rapporter att personer med funktionsvariationer har betydligt sämre levnadsvillkor än genomsnittssvensken.

Normaldemokraterna startades som en reaktion mot den ovilja befintliga partier i riksdag och kommun har uppvisat gällande hur de hanterar funktionsfrågor. Normaldemokraternas mål är och var att hjälpa till att föra in funktionsfrågan som en naturlig del av varje politisk fråga. Vi har sett oss som en politiskt obunden perrong, en tankesmedja och en plats för aktivism och påverkansarbete, en plattform att angöra för vem som helst med intresse för funktionsfrågor.

Normaldemokraterna påbörjade sitt arbete under våren 2014 och ställde upp i valet till kommunfullmäktige i Göteborg. Partiet fick inte tillräckligt med röster för att nå ett mandat, men resultatet fungerar väl som en fingervisning om att frågan är viktig och att det finns många människor som vill markera detta genom att lägga en röst på ett parti som Normaldemokraterna. Tillsammans med många andra organisationer inom funktionssektorn så måste man tillskriva oss alla gemensamt det vackra i det vi presterat under kampanjarbetet inför årets val:

I regeringsförklaringen lyftes funktionshindersfrågor fram på ett helt nytt sätt.

Så vad händer med Normaldemokraterna nu? Vi tycker att det enda rätta är att låta väljare och sympatisörer forma framtiden för Normaldemokraterna. Antingen känner du att vi nått dit vi borde under årets samlade kampanj. Eller så tänker du att Normaldemokraterna tjänar ett fortsatt syfte och att du vill vara en av några som engagerar sig funktionspolitiskt för att driva upp det här partiet. Jag, som partiordförande i Normaldemokraterna, uppmanar nu alla som är intresserade av att Normaldemokraterna finns bland röstsedlarna i landets vallokaler även 2018 att höra av sig till mig, så att vi kan vara med och skapa den framtid för personer med funktionsnedsättning som redan borde vara här.

 

Anders Westgerd
Partiordförande i Normaldemokraterna
info@normaldemokraterna.se

Almedalsveckan – en uppvisning i otillgänglig demokrati

Nu är det slut. Gatorna gapar tomma, gamla flygblad och budskap virvlar bort i vinden. I Nära Assistans tält på Hamnplan ledde jag, som Normaldemokraternas partiledare, dagligen utfrågningar av representanter för våra största politiska partier, jag undrade bland annat vad de tyckte om att man förlägger Sveriges största demokratiska mötesplats till en av Sveriges mest otillgängliga platser. De flesta refererar till ett skydd av kulturarvet och den där sommaren 1968 när Olof Palme ställde sig på ett flak och höll det första politiska talet någonsin där vid kruttornet i Almedalen. Med ett snett leende säger de välmenande att Palme nog inte tänkt sig att det skulle bli så här stort... Och nu 2014 är det så här stort, över 3 500 arrangörer vill trängas med andra för att nå ut med sitt budskap, bilda opinion och få till en dialog och förändring.

Men, hallå 1968, det är 46 år sedan. Hur länge ska svenska makthavare och tunga media använda Palme som alibi för sin ovillighet att öppna upp det politiska samtalet för alla, på lika villkor? Nu är Almedalsveckan slut för i år. Region Gotland har en stark position genom sin attraktiva ställning som själva urplatsen för den svenska politiska öppenheten och har därför en unik chans att lämna detta stenåldersargument bakom sig: Skapa möjliga förutsättningar för arrangörerna och sätt upp tillgänglighetskriterier som pressar dem att tillgängliggöra seminarier och montrar för alla besökare - oavsett vilken funktionsvariation en nu har - till 2015 års Almedalsvecka!

Och så var det spåret som värnar kulturarvet, är det inte något som tillhör alla och inte bara de som går stadigt på två relativt långa ben? Och något som ska hålla långt in i framtiden? När ska vi börja prata om hur vi ska bygga in ett tillgänglighetsperspektiv i bevarandet av historiska platser och sevärdheter? Är det inte hög tid att se på våra svenska kulturskatter utifrån ett här och nu, och framåt? Som en kreativ utmaning för industridesigners, arkitekter och stadsplanerare?

Sen var det ju också det här med bemötandet – vi är många i rörelsen som gärna ställer upp och utbildar arrangörer, talare, monterbyggare, politiker, stadsplanerare, arkitekter och föreläsare vad gäller attityd – den är ibland katastrofalt naiv, aggressiv, ohyfsad eller fördomsfullt snäll och överdrivet hjälpsam. Vi är precis som du; föräldrar, partners, aktivister, konsumenter, yrkesmänniskor, konsertbesökare, turister med mycket mera och vi är evinnerligt trötta på särlösningar, vi vill vara med! Vi vill ta del av ett samhälle som är tillgängligt för alla!

PS. Minns ni rädslan att restaurangerna skulle gå omkull när rökförbudet infördes på krogarna? Så blev det nu inte, tvärtom! Samhället kommer inte kapsejsa när samhället blir jämlikt tillgängligt. Det tjänar vi alla på. Du med.

Bemötandet i botten i kollektivtrafiken

Upphandlingen av spårvagnar har avbrutits och kollektivtrafiken kommer att belastas av de gamla spårvagnarna, som är helt förbjudna att resa med för den som sitter i rullstol, åtminstone fram till 2021. Men ändå det finns mycket att göra för Västtrafik fram till dess, för att resandet ska underlättas för personer med funktionsnedsättningar. När samtalen med Västtrafik blivit  effektlösa krävs påminnelser om funktionshindrades rättigheter till sin egen stadsmiljö. Därför genomförde s en spårvagnskupp i onsdags.

 Det finns sedan  1979 en lag om tillgänglig kollektivtrafik, ändå har man i Göteborg idag ännu inte en fungerande kollektivtrafik för rullstolsburna. Det skapar nu långsiktiga problem. Vad gäller delaktighet och jämlikhet i samhällslivet blir glappet bara större mellan personer med funktionshinder och icke funktionshindrade. Det är svårt att leva ett aktivt liv när man hänvisas till särlösningar.

Det är lätt att det i funktionsfrågor bara blir prat om fysisk tillgänglighet, men en av de stora punkterna som avgör om det är tillgängligt är hur man blir mött. Om man regelbundet reser kollektivt i Göteborg, så möts man av chaufförer som vägrar att öppna dörrarna, man får tillmälen ropade efter sig och man får uppleva förares ovillighet att lägga ut den ersättningsramp som ska täcka upp för den halvautomatiska infällda sorten som ofta krånglar. Att känna sig som avskum för att man liksom andra vill resa till och från jobb och skola – det är för jävligt! Värdegrundsarbetet i Västtrafik behöver ses över. Om chaufförerna sett på oss som personer likvärdiga dem själva, så hade troligen inget av det hänt.

I onsdags genomförde Normaldemokraterna, i samarbete med andra organisationer, en spårvagnskupp mot Västtrafik. Tio personer med funktionsnedsättning ockuperade en spårvagn under 90 minuter, som en påminnelse till Västtrafik om vår vilja att personer med funktionsnedsättningar ska kunna resa med stadens kollektivtrafik.

Västtrafik beklagade på håll, i ett uttalande till pressen, att vi agerade så, då det i deras ögon drabbat andras resande. Hade de varit på plats med oss så hade de sett att våra medmänniskors reaktioner på stillastående spårvagnar och omdirigeringar i trafiken var positiv. De stöttade oss och förstod vad vi vill åstadkomma. Somliga valde att gå ombord på den ockuperade vagnen och sitta där en stund, för att visa sitt stöd. En motsvarande reaktion från Västtrafik hade ju varit fint, tillsammans med en ursäkt och en tilltagande ambition om att faktiskt ta det ansvar som åligger dem.

Normaldemokraterna uttrycker krav på en uppskärpning gällande bemötandet, genom utbildningar av personalen som kör för Västtrafik. Av vikt är också att nästa generation spårvagnar som Göteborg köper in har fler ytor för personer i rullstol. Ofta är platsen på de vagnar som alls tillåter rullstolsburna resenärer, redan idag upptagen av barnvagnar, bagage och rullatorer.

Funktionsrörelsen har flera gånger tidigare haft dialoger med Västtrafik, men vi upplever dem som tomma ord och att Västtrafik snabbt tycker att man fullgjort sin plikt. Samtalen blir som en fördomsfull klapp på huvudet när deras kommunikation med oss upphör. Men vi måste fortsätta prata om det här, vi vill ha konkreta lösningar för oss, för framtiden. Vi kan inte låta historien upprepa sig. Vi är också en del av Göteborg och vi nöjer oss inte, vi vill ha engagemang och förbättringar!  

Rörelsehindrade inte välkomna på Göteborgs uteserveringar

Pressmeddelande

Rörelsehindrade är inte välkomna på Göteborgs uteserveringar

Uteserveringar hör sommaren till. De flesta har inga problem alls att föreställa sig själv lapandes sol med en svalkande dricka av valfri sort inom räckhåll. Men för alla ser staden inte ut så, på 75 % av uteserveringarna i Göteborg är rörelsehindrade inte välkomna.

Normaldemokraterna har under maj månad undersökt hur tillgängligheten ser ut på uteserveringar i Göteborg. Resultatet är nedslående. Av 44 uteserveringar som man har tittat på så har hela 33 av dem ett steg som är för högt för att kunna forceras med rullstol. 

Att tre fjärdedelar av serveringarna stänger ute personer med rörelsehinder kan antas bero på flera saker, så som okunskap om vilka krav som ställs på uteserveringarnas utformning samt en oförståelse för vad mindre nivåskillnader och steg skapar för klyftor mellan människor. Man kan också anta att situationen ser ut som den gör på grund av fördomar ställda mot personer med funktionsnedsättningar.

-    Många räknar med att vi inte vill gå ut, att vi hellre sitter hemma och tittar på ”Ett päron till farsa”. Att vi inte kan eller får dricka alkohol. Att vi inte har vänner och familjer som vi vill fira sommar med. Ofta talar man om att vi har särskilda behov, men jag menar att vi framförallt har normala behov, säger Normaldemokraternas partiledare Anders Westgerd.

Normaldemokraterna har enbart fokuserat på uppbyggda serveringar och har bara avgjort om uteserveringen är åtkomlig med rullstol eller inte. Många krögare menar att mindre höjdskillnader inte är ett problem, att de brukar hjälpa till och bära in sina gäster. Men de flesta, oavsett om de är gående eller rullande personer, vill inte lyftas in eller upp när de ska dricka en bärs eller ta en kaffe.

-    Göteborg är för många av oss otillgängliga uteserveringar, ogästvänlig kullersten på gator i centrala stan och en kollektivtrafik som vi inte kan ta del av på grund av både hårda och mjuka skäl. Normaldemokraterna vill att sittande partier visar att tillgänglighet och delaktighet och mänskliga rättigheter är något att aktivt arbeta med, att det inte bara är frågan om tomma ord och floskler, uppmanar Anders Westgerd.

Normaldemokraternas avsikt med uteserveringsinventeringen är att visa hur situationen faktiskt ser ut för personer med rörelsehinder samt öppna ögonen på krögare och få tillstånd en förändring. 

-    Uteserveringar ska vara tillgängliga: det finns inga om, inga men. Vi kommer att anmäla alla ställen som inte uppfyller kraven på tillgänglighet, även om det borde vara kommunens uppgift och inte vår, att se till att lagen efterföljs, säger Anders Westgerd.

Normaldemokraterna är ett politiskt parti som ställer upp i valet till kommunfullmäktige i Göteborg  2014. Normaldemokraterna vill att frågan om funktion ska drivas naturligt i varje invalt parti som en viktig ståndpunkt för ett inkluderande samhälle med möjlighet till full delaktighet.
Göteborg den 2 juni 2014

Vita lögner

För ett par år sedan ägde en upprättelseceremoni rum i Stockholms stadshus, det var den svenska statens ursäkt till alla de barn som vanvårdats på barnhem och ungdomshem under 1900-talet. Tidigare i år presenterade integrationsminister Erik Ullenhag romernas vitbok, som är den mörka berättelsen om övergrepp och kränkningar av romer och resande under 1900-talet. Samtidigt förfogar vi över vetskapen om att personer med funktionsnedsättningar har betydligt sämre levnadsvillkor än genomsnittssvensken. Reaktionen från våra politiker är slö. Vi låter vår styrka i att alla är olika gå om intet, när vi värderar människor efter hur de exempelvis transporterar sig. Halt, lytt eller med stol.

De lagar som reglerar stöd för personer med funktionsnedsättningar är kraftfulla, men i praktiken försvagas våra möjligheter hela tiden. Trots att lagen inte har ändrats, så får allt fler individer, på Försäkringskassans och kommunens initiativ, avslag när de utreds för insatser så som personlig assistans. När det kommer till mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, så verkar de skilja sig från andras mänskliga rättigheter? Våra balanseras dagligen mot pengar, där de ekonomiska (mot)argumenten, allt för ofta, verkar väga tyngre. Utan personlig assistans, och andra insatser enligt LSS, så påverkas våra möjligheter till att utöva våra demokratiska rättigheter.

20140304-Anders Normaldemokrat-6-2 (2) - Kopia.jpg

 

Lika mycket som det finns utrymmen i vårt samhälle där vi förväntas hållas, så finns det också en hel rad med ställen dit vi inte erkänns tillträde på lika villkor. Om man känner sig diskriminerad på grund av otillgänglighet kan inte en lag avgöra, men den skulle kunna vara ett redskap för att markera alla människors lika värde, om politikerna bara ville. Efter år av arbete så ska Diskrimineringslagen äntligen förändras, den ska få ett tillägg som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättningar. Men när lagförslaget nyligen presenterade så visar det sig att den har utrustats med ett undantag, som gör att alla verksamheter med färre än 10 anställda, vilket enligt SCB motsvarar över 90 % av företagen, inte har några skyldigheter gentemot oss. Att regeringen i samband med att man presenterar ett sådant lagförslag också talar om delaktighet känns skrattretande.

Att personer med funktionsnedsättningar har betydligt sämre levnadsvillkor på alla områden är ingen hemlighet. Socialstyrelsens rapporter visar att vår ekonomi är sämre, utbildningsnivån lägre och förankringen på arbetsmarknaden svagare.  Strukturella förutsättningar, som stöd och service samt tillgänglighet, hänger ihop med hur vi som individer bemöts.  Det finns alla möjligheter att markera här, för vi får ofta förstå att vi förfular, att vi kostar för mycket, att det är för trångt, för stökigt eller för farligt för oss. Det talas om särskilda behov när behoven oftast är just allt utom särskilda. De flesta av oss gör inte storslagna saker, som att korsa en kontinent på bästa sändningstid i TV.

Så de funktionsnedsattas vitbok står väl på tur. Inte för att någon har skrivit den än, eller alls börjat, kanske inte ens tänkt tanken, utan för att vi är en dreglande samhällssvulst i den pinsamma historien om hur vi behandlar varandra i Sverige idag. PK-pratet om mänskliga rättigheter och lika värde räcker inte hela vägen fram om inte landet vi lever i kan göra dem till annat än floskler. Så det här är en uppmaning att göra det enda rätta nu, att förvalta kraften i vårt samhälles alla invånare, se sanningen i vitögat, så att vi slipper stå där en dag i framtiden, med de funktionshindrades vitbok i hand, och förfäras över vad vi gjorde med våra medmänniskor så sent som 2014.

Normalt att knuffa på?

Det var Almedalsveckan 2013, Vänsterns dag och torsdag, solen spretade in mellan molnen som skingrade sig över Visby. Anders Westgerd (GIL) var liksom Jonas Sjöstedt (V) på väg till ett av Vänsterpartiets evenemang när de möttes på Donners plats. Trots att Almedalsveckan går under parollen ”Sveriges största demokratiska mötesplats” så är tillgängligheten för personer med rörelsehinder under all kritik. Lösningen på otillgängligheten den här gången var att Jonas Sjöstedt knuffade Anders Westgerd en kilometer, i uppförsbacke, över kullersten, till lokalen några trappsteg upp. Festligt!

(Det där med att en av Sveriges viktigaste mötesplatser för demokratiska frågor är förlagd till en plats som hundratusentals människor inte kan, även om de vill, delta på - det tar vi en annan gång!):

Det är många som tänker att lyfta upp och knuffa fram är rimliga lösningar på tillgänglighetsfrågan. ”Här är det aldrig något problem för folk i rullstol, vi brukar hjälpa våra kunder in/upp/fram” försvarar sig butiksägare och krögare. Det anses otacksamt att inte tycka att knuff och puff är bra lösningar. Att man vill klara sig. Själv.

Hur tänker du, att det skulle kännas om du fick knuff när du vill handla, äta, lyssna, festa, eller jobba?

Anders Westgerd (ND) puttar på Jonas Sjöstedt (V).

Anders Westgerd (ND) puttar på Jonas Sjöstedt (V).